Våra författare

Vår ambition är att öka presentationen av kvinnliga författare med det vida begreppet rötter i Afrika. Kom gärna med förslag på författare som du saknar eller om du har kompletterande information av redan presenterade författare!

 Leila Aboulela

Hon föddes i Kairo 1964, växte upp i Khartoum. Leila är till hälften egyptier, till hälften sudanes, tog sin examen vid Khartoums universitet 1985 och studerade senare statistik vid London School of Economics. Nu bor hon i Aberdeen efter att levt i Jakarta, Dubai mfl städer. Aboulela har skrivit The Translator (1999) som nominerades till Orange Prize, Coloured Lights en novellsamling. I romanen ”Minaret” (2005) berättar hon om Najwa, en aristokratisk sudansk kvinna som tvingas gå i exil i England. Hon vann det första Caine Priset for African writing 2000 med novellen the Museum. Och har även erhållet flera andra litterära priser. Senaste romanerna – 2011 kom Lyrics Alley och 2015 The Kindness of Enemies. Aboulela har skrivit flera pjäser för radion, ”My Mystic Life” (2003) och ”The Lion of Chechnya” (2005). På svenska finns Minaret, 2008 och novellen ”Nånting gammalt, Nånting nytt” i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010). Islam spelar en stor roll i hennes författarskap och ofta i brytningen i en europeisk kontext.

”Med sin slöja och nedslagna blick är Najwa osynlig för andra, inte minst för de välbärgade London­familjer vars barn och hem hon tar hand om.Tjugo år tidigare hade allting varit annorlunda. Då tillhörde hon själv en rik sekulariserad familj i Sudan. Hon studerade på universitetet i Khartoum. Hennes framtid såg ljus ut. Men så en dag vänds allt uppochned. Najwa tvingas fly landet. Hon kommer till London och där fortsätter hennes fall – ett fall som inte slutar förrän hon hamnat på samhällets botten.Till sin egen förvåning börjar hon då känna en dragning till de människor som besöker den lokala moskén, människor som hon i sitt tidigare liv sett ner på. Här finner Najwa sig till-rätta och skapar sig ett nytt liv och en ny trygghet – tills hon en dag blir mer än synlig för den unge sonen hos sin nya arbetsgivare. ” ur Minaret (Karneval 2008).

Tomi Adeaga

Hon föddes 1968 i Lagos, Nigeria och tog fil kand-examen i tyska/franska vid Obafemi Awolowo University, Ife, Ile-Ife och fortsatte sina universitetsstudier i Tyskland. Hon är medlem av ett antal organisationer, de viktigaste är African Literature Association, Modern Language Association och African Concern Organisation (NGO) i Paris. Hennes aktuella forskning innefattar studier i översättning och av den afrikanska diasporan i Europa. Adeagas bok Translating and Publishing African Language(s) and Literature(s) gavs ut av IKO-Verlag 2005. Hon har bott i Tyskland sedan 1992 men undervisar i Afrikansk litteratur vid universitet i Wien sedan 2014

På svenska finns novellen Giftermål och andra hinder i novell-samlingen Kärlek x 21. (2010).    ”Tola, en nigeriansk kvinna och Till, en tysk man förälskar sig. Novellen beskriver deras möten med respektive familjer och respektive familjs reaktioner på nyheten om ett planerat bröllop.”

Ayobami Adebayo

är född i Lagos 1988. växte upp Ile-Ife och har studerat vid universitet i Obafemi Awolowo University där hon tagit examina i litteratur för att sedan föreläsa och arbeta vid olika universitet i England. Hennes debutroman Stay with me kom ut 2017 och i svensk översättning Stanna hos mig samma år. Boken har erhållit lysande recensioner och nominerats till olika priser.

Stanna hos mig är en kärlekshistoria som utspelar sig mitt i den politiska turbulensen i Nigeria under åttiotalet. Med varm humor målar hon bilden av kvinnoliv i Nigeria under det politiskt oroliga 1980-talet … Hjärtskärande vackert om den unga, barnlösa Yejide. Det är en berättelse om hur skört ett äktenskap kan vara, om den enorma längtan efter barn och om hur en familj kan gå sönder. Det är också en roman om hur gamla traditioner möter en modern värld med nya värderingar.

Chimamanda Ngozi Adichie

Hon föddes i Enugu och växte upp i Nsukka, Nigeria 1977.  Hennes första roman Purple Hibiscus 2003 (Lila Hibiskus 2010) vann Commonwealth Writers Prize och Hurston/Wright Legacy Award, var finalist till Orange Prize och John Llewellyn Rhys Prize och nominerad till Booker. 2003 vann Adichie O Henry Prize. Hennes noveller har publicerats i olika litteraturtidskrifter, inklusive Granta och Iowa Review. Nu delar hon sin tid mellan Nigeria och USA men har även besökt Sverige flera gånger under senare år.

Adichie är ett av  stjärnskotten på Nigerias författarhimmel fick sitt stora genombrott  med romanen Half of a Yellow Sun 2006, som kommit ut i ett tiotal länder inklusive Sverige under titeln En halv Gul Sol (2007). Den kretsar kring det förödande Biafrakriget 1967-70 och hur det påverkar livet för några familjer. Adichie förmår skildra sina karaktärer så levande att man blir ohjälpligt inblandad, skrattar och gråter med dem. Det är en unik läsupplevelse. Romanen blir utan tvekan en klassiker i den afrikanska skönlitteraturen i nivå med Achebes och Soyinkas verk.

Americanah 2013, senaste romanen, är kom på svenska under samma namn redan samma år. Ytterligare ett mästerstycke av Chimanda och handlingen rör sig mellan Nigeria, England och USA. En kvinna, uppvuxen i Nigeria, kommer till USA och där inser hon för första gången att hon är annorlunda med hudfärgen som grundläggande identifikation.

Hon har en enastående berättarförmåga, även erkänd av afrikansk litteraturs grand old man Chinua Achebe. Hon redan befäst sig som en av Afrikas stora författare genom romanerna men även som föreläsare och feminist. We should all be feminist översattes till svenska Alla borde vara feminister. Det är Chimamanda Ngozi Adichies personliga och inspirerande upprop för en feminism som angår oss alla och som lyfter blicken ut mot världen. Lyssna till Chimamanda om feminism.

”Genus spelar en viktig roll i hela världen. Och jag skulle gärna vilja att vi i dag börjar drömma om ett annorlunda samhälle. En rättvisare värld. En värld med lyckligare män och lyckligare kvinnor som är ärligare mot sig själva. Och det är så här vi ska börja: vi måste uppfostra våra döttrar annorlunda. Vi måste även uppfostra våra söner annorlunda.”

Novellen Upptagen i härligheten i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010). Den ojämna och problematiska relationen mellan en ung kvinna och en medelålders man fram till ett abrupt slut beskrivs i koncentrerad form.

Ama Ata Aidoo

Hon är en framstående författare, konsult och forskare i genus- och utvecklingsfrågor som tagit aktiv del i politiken och är språkrör för kvinnans frigörelse. Hon utexaminerades på
engelska institutionen vid University of Ghana, Legon, där hon verkade som JuniorResearch Fellow of the Institute of African Studies. Hon har undervisat på olika universitet världen över, inklusive Stanford och Brown i USA. När hon föreläste på engelska institutionen vid University of Cape Coast på 1970-talet ingick hon även i flera ledningsstyrelser; Ghana Broadcasting Corporation, The Arts Council of Ghana och the Ghana Medical and Dental Council. Under 1980-talet tjänstgjorde hon som Ghanas första kvinnliga utrikesminister och är fortlöpande verkställande direktör för Mbaasem, en stiftelse som stödjer afrikanska kvinnliga författare och deras verk. Numera delar hon sin tid mellan Ghana och undervisning i USA.
Hon har skrivit pjäserna The Dilemma of a Ghost (Longman, Harlow, 1965) och Anowa (Longman, Harlow, 1970); romanerna Our Sister Killjoy or Reflections from a Black-Eyed Squint (Longman, Harlow, 1977) och Changes (The Women´s Press, London, 1991, Heinemann African Writers Series, Oxford, 2004) diktverken Someone Talking to Sometime (College Press, Harare, 1985) och An Angry Letter in January and Other Poems (Dangaroo Press, Coventry, 1992); och barnböckerna The Eagle and the Chickens & Other Stories (Tana Press, Enugu, 1986); Birds & Other Poems (College Press, Harare, 1987); Birds & Other Poems (Pedacons, Teshie-Nungua Estates, Accra, 2002) Bland senare verk The Girl Who Can & Other Stories (Heinemann African Writers Series, Oxford, 2002)

Bland Ama Ata Aidoos många utmärkelser finns Nelson Mandela Prize for Poetry 1987 för “Someone Talking to Sometime” och Commonwealth Writers´Prize for Africa för “Changes” 1992. På svenska finns ”Förändringar: en kärlekshistoria” (2002) där hon fokuserar på den afrikanska yrkeskvinnans problem i en brytningstid mellan den moderna tidens krav och de fast rotade traditionella föreställningarna. Huvudpersonen Esi älskar sitt jobb som statistiker, men i längden klarar inte hennes make av att inte spela huvudrollen, och äktenskapet knakar i fogarna. Efter några år som frånskild gifter Esi som sig med Ali, som är muslim och redan har en hustru. Relationen blir inte problemfri. Förändringar är en social satir med många humoristiska inslag. Inte minst samtalen mellan Esi och en väninna ger en roande inblick i kvinnornas syn på sina äkta män och männen i allmänhet.

Ama Ata Aidoo finns också representerad i antologin Människosaker:
dikter och noveller på liv och död från Afrika, Asien och Latinamerika / redaktörer: Birgitta Wallin och Maria Lannvik Duregård

Sefi Atta

Hon föddes i Lagos, Nigeria 1964 och utbildade sig i Nigeria, sedan i England och i USA. Tidigare auktoriserad revisor är hon nu utexaminerad från creative writer programmet vid Antioch University, Los Angeles. Hennes verk har publicerats i tidskrifter som Los Angeles Review och Mississippi Review, och har vunnit utmärkelser från Zoetrope, Red Hen Press, BBC och Commonwealth Broadcasting Association. Atta vann PEN International David TK Wong Prize 2004/2005 och 2002 var hon finalist till Macmillan Writers Prize for Africa. 2005 gavs romanen Everything Good Will Come ut i USA, England och Västafrika och belönades med Wole Soyinka Prize for Literature in Africa. Novellsamlingen Lawless (utgiven i USA och England som News from Home) fick 2009 Noma Award for Publishing in Africa.

På svenska utkom Everything Good Will Come 2010 med titeln Allt Gott Ska komma till dig till del (Tranan): Enitan växer upp i sjuttiotalets Nigeria där militärdiktaturerna avlöser varandra. Hon bor med sin mamma och pappa i en sömnig villaförort till Lagos. Där utstår Enitan sina föräldrars eviga gräl och är uttråkad. Enitan går i sin fars fotspår och utbildar sig till advokat. En självständig kvinna möter många hinder i macholand. Samtidigt söker hon efter kärleken och vill ha barn. När en älskad familjemedlem hamnar i fängelse som politisk fånge ställs Enitan inför en utmaning. Förtrycket i hennes land kommer nära inpå. Är hon själv redo att ta steget, vad det än kostar, och stå upp för friheten?

Novellen De laglösa i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010). Ogon samlar en grupp unga män intresserade av teater i sitt hem som står övergivet efter att övriga familjen blivit mördade vid ett överfall. Toyosi kommer det med sitt lilla barn och efter det blir inget sig likt.

Mariama Bâ

En muslimsk medelklasskvinna från Senegal (1929 – 1981) med en allt tydligare politisk aktivism under senare delen av sitt liv. Endast två romaner hann hon publicera och den andra En Scharlakansröd Sång kom ut efter hennes död. Hon berättar i romanen Brev från Senegal, 1980 (Une si longue lettre) om det frustrerande dilemma som huvudpersonen, den medelålders välutbildade Ramatoulaye, råkar in i. Hennes man kungör plötsligt efter många års äktenskap att han tänker skaffa sig en hustru till. Hon skriver ett långt brev till sin goda vän Aissatou i USA om sina farhågor och betänkligheter.

Gabeba Baderoon

är född 1969 i Sydafrika. Samlingen Tystnaden innan vi talar ( översättning Roy Isaksson, 2008) representerar hennes poesi. Gabeba Baderoon är en av Sydafrikas unga och prisbelönta poeter. Boken innehåller ett urval dikter från två av hennes böcker The dream of the next body 2005 och A Hundred Silences 2006. Hon har också doktorerat med en avhandling om den muslimska identitetsproble-matiken inom nutidskonsten, ett ämne hon tar upp i några av sina dikter.
Baderoon har också hämtat inspiration i Sverige där hon varit writer in residence och gästforskat vid Nordiska Afrikainstitutet i Uppsala. Med sina varma, livsbejakande och särpräglade dikter har hon gjort stort intryck under sina framträdanden. Vardagens och kärlekens mysterier gestaltas med allvarlig lekfullhet och dikterna är med oss både poetens närmiljö och på resor mellan kontinenter.

Yaba Badoe

Yaba Badoe född i Ghana 1955 men numera boende i England. Yaba  är en ghanansk-brittisk filmare, journalist och skönlitterär författare. Hon började sin bana inom journalistiken som lärling vid BBC, där hon fick lära sig göra radio och teve. Något som hon fortsätter med inom och utom BBC. Hennes noveller har publicerats i Critical Quarterly.

Debutromanen True Murder (2009) och på svenska med samma namn 2012:  Elvaåriga Ajuba har kommit till England från Ghana. Hennes pappa har lämnat henne på en internatskola i Devon, där hon försöker förstå vad det egentligen var som hände hennes mamma hemma i Accra. På skolan träffar hon den utåtriktade Polly Venus, vars familj hon snart blir involverad i. När flickorna en dag hittar rester av vad som visar sig vara två spädbarn på Pollys vind inleder de en egen brottsundersökning, inspirerade av mordgåtorna i favorittidningen True Murder. Samtidigt som de två flickorna gräver sig djupare ner i Pollys familjehistoria börjar det gå upp för Ajuba vad som hänt i hennes egen familj. Speglarna börjar tala till henne.

Novellen Rivalen ingår i Kärlek x 21 (2010): Fru Mensah är uppriktigt trött på sin makes eftergifter mot sin egen syster men största problemet är i slutändan systerdottern. En ovanlig kärlekshistoria spelas upp inför läsarens ögon.

Yaba Badoe´s dokumentär Witches of Gambaga har väckt stor uppmärksamhet både i Ghana och internationellt där den visats på olika festivaler. Utpekande och förföljelse av kvinnor som ”häxor” är ett växande problem när samhället söker syndabockar.
Filmen visades under Cinemafricas filmfestival 2011 och finns att hyra/låna från FAL.

Doreen Baingana

En ugandisk, född i Entebbe 1966, författare bosatt i Uganda och USA.  Hon har en examen i juridik från Makerere University  i Uganda och i kreativt skrivande från universitet i Maryland. Hennes novellsamling ”Tropical Fish: Stories out of Entebbe” gavs ut i februari 2005 av University of Massachusetts Press och vann 2003 Associated Writers and Writing Programs (AWP) Award för texter i novellformat. ”Tropical Fish” vann Commonwealth Prize för debutanter, Afrikaregionen 2006. Hon vann också Washington Independent Writers Fiction Prize 2004 och har två gånger varit finalist till Caine Prize for African Writing, 2004 och 2005 och tog emot priset 2006 för novellen ”Hunger”.  Hon tog emot det första Fairbanks International stipendiet för att delta i Bread Loaf Writers´Conference i Vermont 2005 och var under samma år skönlitterär gästförfattare vid University of Maryland, College Park.
Ur intervju med Doreen Baingana om novellsamlingen Tropical Fish: ”Jag ville samla in den stora variationen i den afrikanska erfarenheten, särskilt kvinnors erfarenheter. Vi hör så mycket om krig, död, sjukdomar, korruption allt det där, och ändå handlar våra individuella erfarenheter inte bara om stora tragedier. Jag växte t ex upp under Idi Amins regim men hade en lycklig barndom. Det läser man inte om någonstans. Jag ville beskriva hur man lever i städernas medelklass och fokusera på personliga individuella resor snarare än de vanliga generaliserade katastroferna. Skönlitteratur är bra till detta.” Novellsamlingen Tropiska Fiskar översattes 2013 till svenska (Tranan).

Novellen ”Tropisk fisk” ingår i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Intervju med Doreen Baingana

Mildred Kiconco Barya

Hon är författare, poet och medlem av FEMRITE, en ugandisk grupp av författare. Hon är född 1976. I romanen ”Soul of Rivers” 2006, lyfter hon fram viktiga teman som HIV/AIDS, religiösa kulter och kampen för identitet och tillhörighet. Hon har skrivit artiklar för dagstidningar, reseberättelser, essäer och noveller. Vid sidan av skrivandet arbetar hon med rådgivning och organisationsutveckling åt olika kunder.
Hennes utgivning innehåller samlingsvolymen ”Men Love Chocolate But They Don´t Say” 1996 ,”Africa needs Her Promise, Women´s Experience of War”, “The Price of Memory : after the Tsunami”, 2006 och ”Raindrops” en novell som getts ut av FEMRITE 2001 i ”Words from a Granary”.
Klicka här

På svenska finns novellen “Den ärrade jorden” i novellsamlingen
Kärlek x 21 (2010).

Calixthe Beyala

Hon är född i Kamerun 1961.Hon är uppväxt under fattiga förhållanden i en stor familj. Tack vare en uppoffrande syster fick hon en god utbildning, flyttade till Frankrike och gifte sig med en diplomat. Hon bor i Paris i stadsdelen Bellville, där många invandrare bor som hon skildrat färgstarkt i ett par av sina romaner. Beyala är en argsint, uppkäftig och frispråkig person, djupt rotad i sin afrikanska identitet, och hon kritiserar skoningslöst missförhållanden i samhället, som kvinnoförtryck och korruption. Hon har också en komisk ådra. Hon anses vara en av de mest lovande unga franskspråkiga författarna idag. Romanen Vår förlorade heder (Les honneurs perdus1996, övers. Åsa Larsson 2004) börjar med en förlossning där den förväntansfulle fadern högljutt skroderar om den son han ska få. Till sin stora besvikelse får han till slut finna sig i ödet att det lilla barnet bara är en flicka. Hon får så småningom stora problem med att bli av med sin oskuld och lyckas inte med konststycket förrän hon fyllt 50! Beyala belönades med ett stort pris av Franska Akademien för denna roman.

NoViolet Bulawayo

pseudonym för Elizabeth Zandile Tshele, född 12 oktober 1981, är en författare från Zimbabwe. Hon lever numera i USA och arbetar som lärare i litteratur vid Cornell universitetet. Hennes debutroman Vi behöver nya namn (översättning Niclas Hval) blev nominerad och shortlistad till till Man booker Prize 2013, belönades i februari 2014 med det första Eitisalat Prize for Literature för romanen. Priset tilldelas en afrikansk debutantförfattare.

Vi behöver nya namn är en bok om ett ungdomsgäng i Bulawayo som utspelas i Robert Mugabes sönderfallande Zimbabwe. Här följer vi romanens huvudperson, Darling, som tillsammans med sina vänner driver runt bland plåtskjulen i kåkstaden Paradise. Någon skola finns inte längre, lärarna har precis som de flesta andra med möjlighet tagit sig över gränsen till Sydafrika, och eftersom barnen lever i just ovan nämnda extrema fattigdomen botar de sin konstanta hunger genom att ta sig in i de mer välbeställda delarna av Harare och plundra trädgårdarna på guavafrukt. För att få kläder eller leksaker förnedrar de sig inför kinesiska byggprojektsarbetare eller västerländska biståndsarbetare genom att spela på de förväntade rollerna på hur fattiga barn i Afrika är. Vill det sig väl belönas de med lite krimskrams, antingen direkt från de kinesiska lågkvalitetsfabrikerna eller det som gått vägen via insamlingar i väst. Romanen är uppdelad i två delar där den andra delen är just exilen, för Darling hos sin moster i ”Detrångtmishigan”. Att via en tio-femton timmars flygning komma från plåtskjulen i Paradise till ett vinterkyligt Detroit (även om just Detroit av många amerikaner skulle beskrivas som inget annat än ett förfallet slumområde) är givetvis som en frontalkrock. En kulturkrock, en förväntanskrock och en identitetskrock på en och samma gång. Mycket av styrkan i Vi behöver nya namn kommer av det tidigare nämnda barnperspektivet, där historien förmedlas genom den tioåriga Darlings röst. Exilen är tunnare beskriven och inte samma styrka som barndomsskildringen. Som helhet är boken en helgjuten debutbok.

Rounke Coke

Hon föddes 1962 i ett blandäktenskap och växte upp i en afrikansk storfamilj i Lagos, med många vita engelska seder och bruk. Hon kom till England 1978 för att slutföra sin formella utbildning (geografi och längre fram studier i samhällsutveckling). Från 2000 har hon arbetat med att ta fram material åt Brighton and Hove´s skolstyrelse för arbete med kulturell mångfald bland barn i åldrarna 5 till 13 år. I ett projekt för att nå nya målgrupper gav Liverpools Muséer 2004 ut en Yoruba folksaga som hon var med och skrev för en afrikansk läsekrets i diasporan. Nu arbetar hon med att skriva om anhörigas erfarenheter.

På svenska finns novellen ”Ojo och de beväpnade rånarna” i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Maryse Condé

Maryse är född 1937 på Guadeloupe och kom som 16åring till Paris, gifte sig och flyttade senare till Guinea. Hon undervisade i olika länder i Västafrika men flyttade 1973 tillbaka till Paris, där hon disputerade med en avhandling om karibisk litteratur. Under senare år har hon bott i USA och varit verksam vid olika universitet. Numera bor hon både i Guadeloupe och USA. De litterära prisen är många och senast hösten 2018 med det alternativa Nobelpriset. Hennes böcker speglar rasism, sexism och kulturella frågor under olika historiska epoker. Flera av hennes verk är utgivna på svenska.
Segu (1984) är en mångfacetterad bok om bambararikets historia under 17- och 1800talet i dagens Mali. Vi får följa släkten Traoré under 100 år med olika generation där männen går under successivt och kvinnorna står för kontinuiteten i samhället. Fascinerande är alla kontakter med andra delar av världen och hur mycket folk har förflyttat sig (förflyttats) under en turbulent tid i Västafrika. Vi får en inblick i européernas övergrepp mot folket genom slavhandel och även missionerandet från kristna och muslimer som ledde till att den traditionella kulturen slogs ihjäl. Men mest präglas Segu av förmågan att överleva i en svår tid och behålla människovärdet.

Tsitsi Dangarembga

född 1959 och delvis uppvuxen i England, utbildad psykolog och har studerat filmproduktion i Berlin men även psykologi i Harare.
Hennes debutroman Rotlös (Nervous Conditions 1988, övers. Irja Carlsson 1990) väckte stor uppmärksamhet, bl.a. därför att det var den första boken på engelska av en svart författarinna från Zimbabwe. Det är en viktig kvinno- och bildningsroman. Historien berättas av den tonåriga byflickan Tambu(dzai). Hon får drömmen om att gå i skolan helt oväntat uppfylld när brodern, vars skolgång bekostats av en generös farbror, hastigt dör. Tambu känner sig emellertid snart kluven. Hon börjar äcklas av smutsen i hemby när hon vant sig vid den nästan kliniska renheten hemma hos fastern och far-brodern. Hennes kusin Nyasha hamnar i ett liknande dilemma, eftersom hon tycker att fadern går i kolonialherrarnas ledband. Hon får ett psykiskt sammanbrott. Tambu är av tuffare virke, och genom att revoltera mot omgivningen får hon en egen identitet. Dangarembga använder romanen också för att opponera sig mot mansdominansen i det zimbabwiska samhället. Uppföljaren The Book of Not kom inte förrän 2006 och är även uppbyggd utifrån egna upplevelser.

Förutom romaner har hon publicerat noveller, regisserat filmer men även deltagit i samhällsdebatten i Zimbabwe.

Wairis Dirie

Hon är född i Somalia i slutet av 60-talet. Hon berättar om sitt liv med hjälp av Cathlene Milleri tre böcker, den första om uppväxten i Somalia: En blomma i Afrikas
öken (A Desert Flower 1998, övers Eva Trägårdh 1999). Wairis rymmer som trettonårig analfabet från sitt fattiga nomadhem för att slippa giftas bort med en äldre man. På slingriga vägar kommer hon till Europa och är idag en internationellt känd fotomodell.
För den som är intresserad av livet i en somalisk nomadfamilj är denna bok en guldgruva. På ett enkelt och rättframt språk får läsaren en inblick i det dagliga livet samt förståelse för somaliernas omvittnade kärlek till sina djur, speciellt kamelerna. Författarinnan berättar också om sina trauma-tiska upplevelser i samband med omskärelsen.
Det främsta syftet med boken är att väcka opinion i världen mot kvinnlig könsstympning.

Najlaa Osman Eltom

Najlaa är från Sudan men numera baserad i Sverige. Hon har varit aktiv på den litterära scenen i Sudan sedan 2000. Två poesiböcker har getts ut på arabiska men översatts till engelska och svenska. Hon har en masters i litteratur från Stockholms universitet. Förutom litterära arbetet är hon aktiv i rörelsen för att skapa ett demokratiskt Sudan

Buchi Emecheta

Hon är född 1944 i Nigeria och avled i januari 2017. Hon har ett socialt patos och känner speciellt för kvinnornas hårda villkor. Hon är en av Afrikas mest kända kvinnliga författare. I så gott som alla hennes romaner finns ett starkt självbiografiskt inslag. Huvudpersonerna är stridbara kvinnor som kämpar för sig och sina
barn mot omöjliga odds. Hon har liknats vid vår Moa Martinsson. I romanen Andra klassens medborgare (Second Class Citizen 1977, övers. Olof Hoffsten 1987) berättar hon om hur hon får slåss för sin och barnens existens i London dit familjen flyttat när maken fått ett stipendium. Där tillkommer också problemet att vara svart i en främmande miljö.

Aminata Sow Fall

Hon föddes 1941 i Senegal, studerade moderna språk i Frankrike, har varit lärare och högt uppsatt tjänsteman inom kulturförvaltningen.
I sin satiriska roman Tiggarnas strejk, (La Grève des battu 1979 översättning av Birgitta Schwartzman 1991) kritiserar hon skenhelighet, kvinnofientlighet och muslimsk dogmatism och belönades 1980 med Grand Prix de Litterature de l´Afrique Loire. Hon anses vara den förste publicerade kvinnliga författaren i det fransktalande Afrika.

Petina Gappah

Petina Gappah föddes 1971 i Zambia av föräldrar från Zimbabwe. Hon gick i skolor i Harare med universitetsstudier i Harare, Graz och Cambridge med en doktorsgrad i juridik. Hon är numera bosatt i Berlin och arbetar som internationell jurist men lever regelbundet i Harare. Hon började skriva på allvar 2006 och debuterade 2009 med novellsamlingen An Elegy for Easterly (på svenska Sorgesång för Easterly 2010). Sorgesången består av 13 noveller med basen i människor som försöker skapa sig ett liv i samhälle med politiskt förtryck och ekonomiskt kaos. De brottas med de stora livsfrågorna som människor överallt gör; svikna löften, ouppfyllda drömmar och en längtar efter ett värdigt liv. Petina sätter skärpan på de politiska absurditerna i dagens Zimbabwe. Sorgesången erhöll Guardians debutantpris 2009. Hennes följande bok The Book of Memory kom 2015 (på svenska Memorys bok 2017) efter några år med hårt arbete (och viss skrivkramp enligt intervjuer). Memory är en kvinna som sitter i fängelse i Harare. Hon är en avvikare i fängelset – utbildad, privilegierad och albino. En berättelse om öde, identitet, klass, ras och kön i ett land präglat av brutala kontraster. 2016 kommer novellsamlingen Rotten Row.  Läs mer om Petina Gappah på hennes hemsida 

Wangui wa Goro

Hon kommer från Kenya, hon är en debatterande intellektuell, akademiker, social och kulturell katalysa-tor, forskare, översättare, författare och kämpe för mänskliga rättigheter i Afrika och Europa. Hon har översatt de litterära pristagarna Ngugi wa Thiong´o och Véronique Tadjo. Hon arbetar även med Fatou Keitas Rebelle. I hennes utgivning finns en novell, ”Heaven on Earth” utgiven av Ayebia Clarke och publicerad i en antologi med titeln ”Half a Day” av Macmillan, Kenya år 2004; Global Feminist Politics, Identities in a Changing World, utgiven i samarbete med Suki Ali och Kelly Coate (Routledge, London och New York, 2004); och As the Crow Flies, (översättning Véronique Tadjo), publicerad av Heinemann 2001. Hon ingick i juryn för Afrikas 100 bästa böcker.
Hon har även medverkat i betydelsefulla akademiska kommittéer såsom Executive Committee of the Women´s Studies Network, UK, rådgivande översättningskommittén till British Centre for Literary Translation och Arts Council (of Britain), samt PENs International Translation Advisory Committee. Hon arbetar fortlöpande som
“Research Fellow” vid Centre for Social and Evaluation Research
(DASS) vid London Metropolitan University.

På svenska finns novellen ”Fiske i djupt vatten” i novellsamlingen
Kärlek x 21 (2010).

Nadine Gordimer

Nadine föddes 1923  och avled 2014. Hon fick tidigt insikt om sin orättvist privilegierade situation. Hennes skrivande börjar redan i tonåren och fortsätter livet ut med romaner, novellsamlingar och essäer. Större delen av hennes författarskap har präglats av kampen mot apartheid. Bland hennes mest kända verk kan nämnas Burgers dotter, 1991 (Burger´s Daughter, 1979). Rosa är dotter till den legendariske frihetskämpen Lionel Burger. Hon för en kamp för att finna en egen identitet. Nadine Gordimer anses vara en av Sydafrikas främsta författare. År 1991 belönades hon med Nobelpriset som första sydafrikanska litteraturpristagare.

Catherine Anyango-Grünewald

Catherine Anyango Grünewald är en svensk-kenyansk konstnär. Hon bor och arbetar i Stockholm efter att under 10 år undervisat vid Royal college of Art i London.  Nu är hon lärare vid Konstfack i Stockholm

Catherine  har studerat på Central Saint Martins och Royal College of Art. Anyango har gjort internationell karriär som konstnär och som föreläsare. Hennes kritikerrosade tolkning av Joseph Conrads kortroman Heart of Darkness (2010) har översatts till sju språk.

Yaa Gyasi

tillhör den unga (född 1991) generationen av författare med rötterna i Afrika men boende i USA sedan tidiga år. Hon debuterade med romanen Homegoing 2016. Romanen erhöll en serie utmärkelser och belöningar. Den tillkom efter studier vid Stanford Universitetet med tanken växte fram ett besök i Ghana 2009. Yaa bor idag i Berkeley/Kalfornien.

Homegoing (Vända hem – Norstedts 2017) är en stark roman med historiska rötter i Ghana. Varje kapitel följer en arvtagare till en Asantekvinna vid namn Maame med början av döttrarna Effia och Esi. Döttrarnas olika öden är grunden till hela berättelsen – Effia gifter sig med en brittisk soldat och Esi förs som slav till Amerika. Sedan följer generation efter generation av de två grenarna av familjen. Varje kapitel kan betraktas som en novell och står på egna ben i hela historien. Boken innehåller flera centrala ämnen som introduktionen av kakao i Ghana, krigen mellan britter och Asante, slavhandeln och segregationen i USA. Se SVT Kulturnyheterna bedömning av Vända Hem. https://www.svt.se/kultur/bok/recension-vanda-hem-av-yaa-gyasi

Bessie Head

är en av giganterna bland kvinnliga afrikanska författare. Hon föddes i Sydafrika 1937 men huvudparten av sitt liv levde hon i Botswana där hon även avled 1986. Hennes böcker är till stor del självbiografiska. Bessie utbildade sig till lärare men arbetade också som journalist och engagerade sig aktivt i kampen mot apartheid. 1964 tvingades hon bosätta  sig i Botswana men hennes liv var aldrig lätt. Översatt till svenska är endast romanen: När Regnmolnen Hopas, 1984 (ursprungligen When Rainclouds Gather 1968) handlar om en ung flykting från Sydafrika som bosätter sig i en liten by i Botswana. Han blir god vän med en engelsk agronom och tillsammans genomförde med hjälp av kvinnorna i byn förbättringar inom jordbruket.

Anthonia C Kalu

Hon är professor i Black Studies vid University of Northern Colorado
i Greeley Colorado, där hon har utvecklat programmet för Black Studies till en egen självständig avdelning. Hon har undervisat vid UNC sedan 1989. Hon mottog doktorsgrad i afrikanska språk och litteratur från University of Wisconsin-Madison 1984. Bland hennes utmärkelser finns en Ford Foundation docentur, en Rockefeller skönlitterär gästförfattar- docentur och en National Endowment for the Humanities sommardocentur för lärare. Hon tillbringade ett år vid Connecticut College där hon som Distinguished Associate Professor hjälpte till att utforma deras program för African Studies. Hon har även mottagit Distinguished Scholar utmärkelse från University of Notre Dame, Indiana och Spelman College, Atlanta, Georgia. Anthonia Kalu är medlem i olika akademiska organisationer såsom African Studies Association och African Literature Association.
Hon ingår i redaktionsstyrelsen för flera akademiska tidningar. Hennes forskarintressen omfattar afrikansk och afro-amerikansk litteratur och teoretisk litteraturanalys, afrikanska kvinnor i diasporan, afrikanska utvecklingsproblem och mångkultur.
Bland tidskrifter hon har medverkat i finns Africa Today, Research in African Literatures, African Studies Review, Atlantic Literary Review, Seminar och Literary Griot. Hon har gett ut två böcker, ”Women, Literature and Development in Africa “(Africa World Press, 2001) och “Broken Lives and Other Stories” (Ohio University Press, 2003). Hon är redaktör för Rienner Anthology of African Literature (Lynne Rienner Publishers, 2006).

På svenska finns novellen ”Ebube Dike!” i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Jamaica Kinkaid

är en pseudonym för Elaine Potter Richardson, född 25 maj 1949 i Saint John’s, Antigua och Barbuda, är en amerikansk författare. Hon bor i North Bennington, Vermont. Kincaid bodde med sin mor och sin styvfar, som var snickare, fram till 1965. Hon flyttade till New York vid 16 års ålder för att arbeta som au pair. Hon arbetade senare på magasinet Forbes. Hon studerade fotografering vid New School for Social Research och studerade vid Franconia College i New Hampshire under ett år för att senare arbeta vid The New Yorker magazine. Hon är professor i African and African American studies vid Harvard University.

Hennes första författarerfarenheter kom i och med ett antal artiklar för magasinet Ingenue. Hon arbetade för The New Yorker fram till 1995.

Hennes roman Lucy (1990) är en fantasifull betraktelse över hennes erfarenhet av att bli vuxen i ett främmande land, och fortsätter skildringen av hennes personliga historia som hon påbörjade i romanen Annie John (1985). Andra romaner, som till exempel The Autobiography of My Mother (1996) utforskar kolonialismen och mycket av den ilska som förknippas med den. Hon har även givit ut en novellsamling, At the Bottom of the River (1983), en essäsamling, A Small Place, med mera.

Antjie Krog

Hon föddes 1952. Sydafruíkansk poet tillika författare och professor vid University of the Western Cape. Hon har gett ut tolvdiktsamlingar på afrikaans, två diktsamlingar för barn, en kortroman, en teaterpjäs och två faktaböcker på engelska: ”Country of my Skull”, (Random House, South Africa 1998, filmad i USA ”In my country”), om Sydafrikas Sanningskommission, och ”A change of Tongue”, om omvandlingen av Sydafrika efter tio år. Flera romaner varav romanen ”Begging to be Black” kom 2009. Hon har även översatt Nelson Mandelas självbiografi, ”Long Walk to freedom, till afrikaans”.  Krog har tillerkänts ett flertal prestigefyllda utmärkelser för facklitteratur, prosa och poesi både på afrikaans och engelska.

Intervju med Antjie Krog på svenska:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=503&artikel=3103512

På svenska finns novellen ”Tre (kärleks)historier inom hakparentes i novellsamlingen Kärl
ek x 21 (2010).

Elieshi Lema

Elieshi Lema föddes 1947  och växte upp i en by på Kilimanjaros sluttningar i Tanzania. Hon kom sent in i storstadslivet med universitetsstudier och eget skrivande. Hon är utbildad bibliotekarie och har en masters i Creative Writing. Elieshi Lema är en framträdande kulturpersonlighet med eget förlag som hon driver tillsammans med Demere Kitunga.  E&D ger ut läromedel, barnböcker, skönlitteratur och har nu också ett nyöppnat bokcafé intill förlaget. Hon står bakom Tanzanias Cultural Trust Fund, som framgångsrikt ägs och drivs av kulturarbetare, och har också arbetat för African Publishers Network. I den egna barnboksutgivningen har hon ett uttalat genusperspektiv, hon tar upp ämnen som HIV/AIDs och arbetar aktivt i olika läsfrämjande projekt för att stödja de inhemska språken. Ungdomsboken “In the Belly of Dar es Salaam” har nyligen nominerats till Burt Award for African Literature.
Hon är styrelsemedlem av Tanzania Media Fund, TAMWA Tanzania Media Women’s Association och en av grundarna av organisationen HAKI ELIMU som bl a arbetar för ett demokratiskt utbildningsväsen med Nyerere som förebild, Tanzania Gender Networking Program; Tanzania Media Fund. Det är genom sin hittills enda roman hon blivit känd utanför Afrika, Parched Earth – A Love Story 2001. 2002 fick romanen ett hedersom-nämnande i Noma Award for Publishing in Africa och romanen ingår i kursplan vid olika universitet.

På svenska finns ”Bränd jord – en kärlekshistoria” (Tranan), 2004 (Parched Earth) som har rönt stor uppmärksamhet. Huvudpersonen Doreen, uppvuxen i en liten fattig by och utbildad till lågstadielärare, upplever en passionerad kärlekshistoria som så småningom mynnar ut i likgiltighet och tomhet. Doreen gör en djupgående analys av kvinnans sexualitet och rätt till sitt eget liv. Hon ifrågasätter konventionens och samhällets alla krav på kvinnor, som gör henne till ”en värnlös social varelse, bara genom att finnas till”. Samtidigt sjunger hon kärlekens lov. Det är en djupt personlig, modig och viktig bok som inte kan lämna någon oberörd. Bränd jord ger läsaren en inblick i en annan värld, andra tider och sedvänjor. Samtidigt är det lätt att identifiera sig och följa både det unikt tanzaniska och det allmängiltiga i denna fängslande roman.

Novellen ”Modis brud” i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Doris Lessing

är född i Iran 1919 men växte upp i Zimbabwe (Syd-Rhodesia då för tiden) och avled 2013 i England. Hon hoppade tidigt avskolan och var självlärd. 1949 lämnade hon landet och bosatte sig i England. Under 40talet var hon politiskt engagerad på vänsterkanten och arbetade mot den variant av apartheid som tillämpade i Rhodesia. Det gjorde att situationen blev ohållbar och emigration enda möjligheten. 1950 kom första romanen The Grass is singing (Gräset sjunger) som just behandlar rasmotsättningar. Flera romaner under 50talet har handlingen förlagd i södra Afrika. Hon var portförbjuden i mer än 25 år och återvände till Zimbabwe inte förrän på 80talet. 1992 kom skildringen African Laughter: Four visits to Zimbabwe som är en kärleksfull skildring av Zimbabwe men även kritiskt till utvecklingen mot ett totalitärt samhälle. Doris Lessing fick nobelpriset i litteratur 2013.

Sindiwe Magona

Hon född 1943 i Sydafrika och växte upp i olika kåkstäder utanför Kapstaden. Med hårt arbete och stora uppoffringar skaffade hon sig en gedigen akademisk utbildning och har varit anställd på FN:s filmarkiv i New York.
Som pensionerad FN-medarbetare återkommen till sitt hem-land Sydafrika där hon verkar som författare, poet, dramatiker, essäist, berättare, skådespelare och en inspirerande talare.
Hennes publicerade verk innehåller två självbiografiska böcker, ”To my Children´s Children” och ”Forced to Grow”, två novellsamlingar, ”Living, Loving, and Lying Awake at Night”,” Push-Push and Other Stories” och en roman ”Mother to Mother”, som Universal Studios tagit option på för en film om Amy Biehls liv. Hon har också varit publicerad i New York Times, Cape Times, Cape Argus och Herald, liksom i tidskrifter såväl i Sydafrika som internationellt. Flera av hennes noveller, essäer och dikter förekommer i antologier.
Hon har mottagit ett flertal utmärkelser; hedersdoktor i Human Letters vid Hatwick College, Oneonta, New York och Xhosa Heroes Awards från Xhosa Forum, Western Cape, Sydafrika. Sindiwe Magona är grundare och verkställande direktör för South Africa 2033, en ideell organisation med inriktning på social förändring och fattigdomsbekämpning bland de tidigare missgynnade folken i Sydafrika. 2008 publicerades romanen ”Beauty´s Gift”.

På svenska finns ”Mödrar emellan”, 2002. Magona blev djupt berörd av en tragisk händelse 1993. En ung amerikanska Amy Biehl, kom till Kapstaden för att hjälpa till i valrörelsen. Dagen före sin hemresa blev hon brutalt mördad när hon skjutsade hem några svarta vänner till kåkstaden Guguletu. Magona god vän med modern till en av de pojkar som greps för mordet. I moderns namn skriver hon ett fiktivt brev till Amys mor.
Mödrar emellan (Mother to Mother 1998, övers. Ulla Danielsson 2002)
är ett djupt gripande dokument om hur en uppväxt i fattigdom och självförnekelse kan förvandla en vanlig hygglig pojke till en råbarkad mördare.

Novellen ”Modis brud” sändes som novell i P1, 2008 och ingår i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Sarah Ladipo Manyika

Hon är född 1968 i Nigeria och har växt upp i Kenya med  en mastersexamen och doktorsexamen i pedagogik från University of California, Berkley. Hon är medförfattare i Rockefeller-rapporten PhD Programs in African Universities: Current Status and Future Prospects. Andra vetenskapliga arbeten innefattar avhandlingar om ras- och klassteorier liksom flera konferensuppsatser och undersökningar kring afrikansk litteratur utgiven i Afrika och afrikansk litteratur utgiven i diasporan.
Under senare år har hon organiserat rundabordskonferenser med några av Afrikas mest kända nutida författare för African Literature och African Studies Associations. Hon fortsätter att arbeta med liknande projekt och underlättar dialog mellan författare från Afrika och den afrikanska diasporan. Hon är redaktör för the Weaverbird Collective for new Nigerian writings och mångårig domare i African Studies Association Children´s Book Award. Hon har nyligen avslutat sin första roman ”In Dependence” och arbetar på sin andra bok med noveller från vilken Modupe är tagen.
“In Dependence” inleds under de första åren på sextiotalet när Tayo Ajayi möter Vanessa Richardsson, en f d kolonialofficers vackra dotter. Deras kärlekshistoria sträcker sig över tre kontinenter och fyra turbulenta decennier, en modig men bittersöt kärlekshistoria. Det handlar om individer som kämpar för att finna sin plats I livet under en otrygg politisk situation”.
På svenska finns novellen “Modupe” i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).http://www.sarahladipomanyika.com/ PPåP

Kayo Mpoyi

Kayo är född 1986 och bor i Stockholm. Hon har gått skrivarlinjen på Biskops Arnö och arbetar som mediaproducent.
Mai betyder vatten är hennes debutbok. Den handlar om Adi och rör sig mellan Dar es Salaam och hemlandet Zaire. Det är en berättelse om hur en flicka blir till.
”Är jag ond? Jag höll inte hennes hand och hon försvann. Tystnad från gud. Vart tog hon vägen när hon försvann? Andra sidan, säger gud. Kommer Mai att dö? Gud kramar om ärmen på sin våta kavaj så att den droppar men svarar inte. Kan någon rädda henne?
Du kan, svarar gud.”

Maria Augusta de Melo Nascimento

Maria Augusta är född 1949 på Kap Verde men bosatt i Sverige sedan 1973 efter flykt från diktarurens Portugal via Frankrike och Holland. Hon har arbetat med varierande arbeten och bla inom vården. Ett område som hon behandlar i sin första roman på Svenska Kallt Vatten. Hennes första roman bär det svenska namnet Träffad av Gruset som följde med Stenarna (Tempo de Gongon) kom på svenska 2019 men ett knappt decennium tidigare på portugisiska. Det är en stark roman om ett barns hårda uppväxt både på Kap Verde men även i Lissabon.Boken handlar om Maria Augustas uppväxt, då hon bodde med sina farföräldrar i en liten hamnstad på en av Kap Verdes öar. Med tiden går det upp för Gugú, som hon kallas, att hennes mamma arbetar som hembiträde i det stora huset – så nära, men ändå så otillgänglig. Som barn får Gugú höra att hon är en oäkting, oönskad av alla. Men som tur är har hon en vän: fantasin. En krönika över ett liv som tagit henne från Kap Verde till Sverige med många uppehåll på vägen. Tranan har åter gjort en viktig insats med utgåvan av denna stora författarinsats.

Marie N’Diaye

Marie Ndiaye, eller Marie N’Diaye, född 1967 är en fransk författare och dramatiker. Hon publicerade sin första roman, Quant au riche avenir, när hon bara var 17 och hon vann Prix Femina 2001 för sin roman Rosie Carpe. Hennes pjäs Papa doit manger sattes upp på Comédie-Française 1998. Det är den andra pjäs skriven av en kvinnlig författare som spelats av Comédie-Française. Ndiaye föddes i Pithiviers, i norra Frankrike, och växte upp med sin franska mor. Hennes far var senegales, men hon träffade honom för första gången när hon var femton. Hon har skrivit ett stort antal romaner/novellsamlingar varav flera är översatta till svenska. Romanen Tre Starka Kvinnor belönades med Goncourtpriset 2009 och finns på svenska  (Natur och Kultur). Det består av tre delar med fokus på hur livet gestaltas för tre olika kvinnor i gränszonen mellan Europa och Västafrika. De tre delarna kan ses som skilda berättelser och är mycket starka skildringar av hur livet påverkas av bakgrund och uppväxt. Även Mitt instängda Hjärta och Ladivine finns översatta till svenska av Natur och Kultur. Hon har även skrivit en tvåhundrasidig roman som består av en enda mening, Comédie Classique. Den publicerades när hon var 21 år. Förutom romaner, har Ndiaye skrivit ett antal pjäser, barnböcker och ett filmmanus.

Monica Arac de Nyeko

Hon tillhörde finalisterna för Caine Prize for African writing 2004 för sin novell ”Strange Fruit”. Hon är medlem i Uganda Women Writers Association (FEMRITE). Hennes arbeten har ingått i flera antologier, såsom “Words from a Granary “(FEMRITE Publications 2001),” Tears of Hope” (FEMRITE Publications 2003), “Memories of Sun” (Green Willow Books 2004) och “Seventh Street Alchemy” (Jacana Media 2005). 2007 tog hon emot Caine Prize för novellen “Jambula Tree”.
“Jambula Tree” rör sig runt två flickor som varit nära vänner under hela barndomen och nu fascinerar varandra när de kommer in I puberteten med skammen som följer på upptäckten. Den ena flickan berättar för den andra när hon kommer tillbaka från en lång tid I exil I London, Det är en berättelse om kärlek, oskyldig och ren. Den börjar sorgligt men slutar i triumf genom det sätt hon berättar historien. ”
1979 kommer från Uganda.

På svenska finns novellen “Rosenäppelträd” I novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Flora Nwapa

Flora Nwapa levde mellan 1931 0ch 1993 i Nigeria. Hon betraktas som den moderna afrikanska litteraturens moder och är den första afrikanskan som fick en roman publicerad på engelska och därefter fick ett internationellt erkännande. Hon spelar en stor roll för att levandegöra liv och traditioner ur Igbo kvinnors synpunkt. Hon gjorde även stora sociala insatser för människor efter inbördeskriget i Nigeria 1967-70 och verkade även som minister i delstatsregeringar i Nigeria.

Romanen Ehuru, som är hennes mest kända verk, kom ut 1966, tyvärr är den inte översatt. Efuru är en vacker, framgångsrik och respekterad kvinna. Hon överges av två mediokra äkta män när hon inte föder dem barn. Romanen räknas som en milstolpe i den afrikanska litteraturen och idag hyllas Flora Nwapa som pionjär.

Promise Oguchukwu

Hon mottog 1999 års Cadbury Prize i poesi med sin samling dikter med titeln ”My Mother´s Eyes Speak Volumes” medan hennes roman ”Surveyor of Dreams” fick 1999 års Spectrum Prize i prosa. 2000 fick hon the Okigbo Poetry Prize i poesi i Afrika för sin samling ”Canals in Paradox”. Hon hedrades samma år även med the Spectrum Prize i prosa för sin roman ”Deep Blue Woman”. 2002 fick hon det nyskapade ANA/NDDC Prize med sin vida bejublade roman ”Hall of Memories” och samma år vann hon Matatu Prize för barnlitteratur med sin barnbok ”The Street Beggars”. I november 2003 fick hon Flora Nwapa Prize med sin roman ”Fumes and Cymbals”. Hennes roman ”In the Middle of the Night” vann det första Pat Utomi Book Prize 2005, medan hennes roman ”Swollen and rotten Spaces” år 2005 vann Flora Nwapa Prize i litteratur. Samma år blev hennes diktsamling ”Naked among These Hills” utvald av domarna i Nigeria LNG Prize som en av de tre bästa poesisamlingarna i landet. Hon är också författare till följande essäsamlingar: ”Creative writing and the Muse”, ”The Writer as God”, ” Dreams, Shadow and Reality” och ”Wild Letters in Harmattan”. Promise Oquchukwu är en Azikiwe Fellow in Communication såväl som en Fellow of Stiftung Kulturfonds. Hon har tagit emot forskningsstipendier i USA, Italien och Tyskland och har rest vida omkring i Europa, Afrika och Asien som föreläsare, pjäsförfattare och poet. Hon har en filosofie doktorsexamen i Communication and Language Arts från University of Ibadan. Hon är fortlöpande koordinator för Wole Soyinka Prize for Literature in Africa instiftat av Lumina Foundation, som hon själv grundat. Hon bor i Nigeria.

På svenska finns novellen ”Hjärtats nålar” i novellsamlingen
Kärlek x 21 (2010).

Molara Ogundipe

även vida känd och publicerad som Molara Ogundipe-Leslie, är litteraturkritiker, akademiker, redaktör, essäist, kolumnist och interaktiv poet som skapat sig ett alldeles eget framställningssätt. Hon är en framstående forskare i litteraturteori, afrikastudier liksom postkoloniala studier. Hon är även en av pionjärerna bland de ledande afrikanska gestalterna inom feminism, kvinno- och genusforskning och -aktivism. Hon är fortlöpande en Leverhulme Distinguished Professor i School of English and Postcolonial Studies vid Leeds universitet, UK. 1986 nominerades hon av Nigerias federala regering till att bli en nationell ledare för social mobilisering för att aktivera nationell och demokratisk medvetenhet genom politik, utbildning och kultur i förberedelser för civilt styre. Regelbunden föreläsare vid akademiska och andra konfer-enser och symposier, konsult och samhällsvetare. Molara Ogundipe är också en välkänd och vida spridd poet genom antologier. Under många år har hon kritiserat kvinnoförtrycket och hävdar att afrikanska kvinnor är mer förtryckta i sin status och roll som hustrur i jämförelse med sina andra mångfaldiga identiteter sär kvinnor kan ha både status, privilegier, nå erkännande och få makt. Hon kritiserar afrikanska kvinnors villkor som en följd av de koloniala och neokoloniala strukturerna som ofta placerar de afrikanska männen högst på den sociala rangskalan. De afrikanska kvinnorna är också själva medskyldiga till det patriarkala förtrycket genom internalisering. Hon hävdar emellertid att det är viktigt att studera de afrikanska kvinnornas status i det förkoloniala och de inhemska kulturerna för att kunna diskutera afrikanska kvinnors villkor. Molara Ogundipe har varit I ledningen för den feministiska aktivismen och genderstudier I Afrika I decennier. Hon lever och verkar i Västafrika där hon har startat skrivar grupper vid universitet bredvid sitt arbete med litteratur, gender och film och hennes engagemang I utbildning och mentorskap mellan generationerna.

På svenska finns novellen “Ge hit spaden!” i novellsamlingen
Kärlek x 21 (2010).

Intervju på YouTube med Molara Ogundipe
Klicka här

Helen Oyeyemi

Föddes i Ibadan, Nigeria 1984 och flyttade till London med sina föräldrar när hon var fyra år. Hennes bästa vän är Mary Oyeyemi och hennes näst bästa vän är (önskar hon) Emily Dickinson. Helen studerar för närvarande Social- och Statsvetenskap vid Corpus Christi College, Cambridge. Hennes första roman ”The Icarus Girl” var finalist till 2006 Commonwealth Writers´Prize´s bästa debutanbok från Euroasien och har också varit finalist för 2006 års British Arts Council´s Decibel utmärkelse. Hennes pjäser ”Juniper´s Whitening” och ”Victimese” är publicerade av Methuen. Hennes andra roman heter ”The Opposite House”, 2007.

På svenska finns ”Ikarosflickan” , 2005 som hon skrev under en tid av sju månader då hon gick i gymnasiet. Jessamy är åtta år, en flicka med livlig fantasi som älskar Shakespeare och att gömma sig i ett skåp. Hennes pappa är engelsman, hennes mamma från Nigeria. Under en resa till moderns familj i Lagos lär Jessamy känna flickan Titiola som håller sig gömd på hennes farfars gård. TillyTilly, som Jessamy kallar henne, är en charmerande blandning av hemliga Mållgan och Pippi Långstrump. När Jessamy återvänder till England dyker TillyTilly upp där också. Hon blir alltmer krävande och alltmer hotfull. Vem är den konstiga lilla flickan egentligen? Varför kan ingen annan se henne? Den soliga vänskapen blir rena skräckupplevelsen. Helen Oyeyemis Ikarosflickan är en sällsam blandning av psykologisk studie och skräckroman, men lika mycket en skildring av att vara kluven mellan två dramatiskt olika kulturer. Ett möte mellan engelskt radhusliv och yoruba folklore.

Novellen ”Det talande hjärtat” i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010)

Patricia Schonstein Pinnock

Hon föddes 1952 växte upp i Rhodesia innan landet blev självständigt. Genom sin italienska mor och tjeckiske far har hon påverkats av europeisk kultur, liksom av katolicismen och judendomen. Hon har även tagit intryck av de afrikanska krafter och strukturer som omger henne. De afrikanska ländernas kamp för frigörelse och farföräldrarnas död under Förintelsen, gav henne redan som barn en insikt i vad krig, flykt och massmord innebär. Under ungdomsåren pågick Zimbabwes befrielsekrig i hennes närhet. Det är från dessa tumultartade händelser hon senare har kommit att hämta de mäktiga och stundtals skakande inslagen i sina dikter och romaner. Redan under apartheidtiden publicerade hon böcker till barn från Sydafrikas samtliga etniska grupper. ”Skyline” (2000, övers av Roy Isaksson (2002) är hennes debutroman, ett starkt porträtt av Mossie, på väg att bli kvinna i ett slitet hyreshus bland människor från hela den av inbördeskrig och våld plågade afrikanska kontinenten. I ”Okänt barn och andra dikter” (The Unknown Child – Poems of war, love and longing 2006 övers av Yvonne Blank 2008) skriver hon med vrede och sorg om barnen som offras genom att tvingas bli soldater och deras övergivna mödrar.

Nawal El Saadawi

Hon är en av de mest respekterade och profilerade av de arabiska kvinnliga författarna, med en bred spridning i väst där hennes romaner ”Woman at Point Zero ”(1984) och ”God Dies by the Nile ”(1985), båda översatta till engelska av hennes make, Sherif Hetata, är favoriter. Hon föddes i byn Kafr Tahla, utbildade sig till medicine doktor, avancerade och blev Egyptens Director of Public Health. ”The Veil ”skrevs i Addis Ababa 1978 och publicerades först i Kairo i engelsk översättning i en antologi 1987 och som huvudnovell 1993 i ”Passport to Arabia” . 1987 ingick den också i en samling med hennes noveller, ”Death of an Ex-Minister,” översatt av Shirley Eber. 1989 producerade samma översättare ett annat urval av hennes noveller, ”She Has No Place in Paradise”. Nawal El Saadawi har även gett ut sin självbiografi, ”A daughter of Isis ”(Zed Books, London 1999). Hon bor i Kairo.
Född 1931.

På svenska finns bl a ”Röst ur djupet”, 1983, ”Och tiden står stilla vid Nilen”, 1987, ”Imamens fall ”1988”, ”Törst” 1990, ”Livets källa”, 1994, ”Den stulna romanen”, 2010 och novellen ”Slöjan” i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Igiaba Scego

Igiaba Scego är en italiensk författare, journalist och aktivist med somaliska bakgrund. Hon föddes i Rom 1974 och har en utbildning med inriktning på litteratur och är filosofie doktor i pedagogik. Hon skriver för olika tidskrifter som behandlar migration men har även redigerat en novellsamling med samma inriktning. 2003 fick hon ett litteraturpris för sin berättelse Salsicce. Flera titlar har publicerats sedan första boken 2003 – La nomada che amava Alfred Hitchcock. På svenska finns romanen Adua utgiven av Contempo förlag 2016. Adua är en roman som rör sig mellan olika epoker med kvinnan Adua som central gestalt. Hon är dotter till en man som fått utstå rasism i 30talets Italien och hon har en ung somalisk älskare som är flykting. Hon är en kvinna utan rötter, utan hopp och med ett förflutet som hon inte kan bli av med. En bok om livet för många människor i dagens Europa. En roman om svårigheten att bli accepterad men att försöka kämpa för människovärde i ett land där man är annorlunda.

Véronique Tadjo

är en mångsidig författare av böcker för både barn och vuxna, illustratör och konstnär, föreläsare mm, född 1955, och från Elfenbenskusten. Hon har varit föreläsare vid Abidjan University. Flera av hennes romaner är översatta till engelska, ”As the Crow Flies” (2001) och ”The shadow of Imana, Travels to the Heart of ”Rwanda ”(2002), båda publicerade av Heinemann i African Writers Series. ”Reine Pokou”, publicerades avActes Sud i Paris. Hennes böcker bär en prägling av afrikansk berättarkonst med en fri tolkning av myter och legender. Hon har en vilja av att vilja bevara det rika kulturella arvet för framtida generationer.

Hon var mottagare av 2005 års Le Grand Prix Littéraire d´Afrique Noire för boken Reine Pokou (Queen Pokou på engelska 2009), årligen tilldelat en franskspråkig författare. Hon har bott länge i Johannesburg men delar nu sin tid mellan London och Abidjan.

På svenska finns ”Drottning Pokou” (2008) (Reine Pokou) handlar om Abraha Pokou, drottning av Baoule-folket och som var tvungen att offra sin enda son för att rädda sitt folk. Enligt en legend från Elfenbenskusten kastade drottning Pokou sin ende son i floden för att befria sitt folk. Tadjo omtolkar denna sitt hemlands mest betydelsefulla myt och ställer frågor om kvinnors relation till makt och våld. Var Pokou en amazon och frihetshjälte? Eller var hon en maktgalen härskare som gjorde vad som helst för att få regera över sitt folk? Barnboken ”Mamy Wata och monstret” (2008) har hon både skrivit och illustrerat. ( Läs om Véronique Tadjo som bilderbokskonstnär och författare av böcker för barn och ungdomar i ”Världens barnboksförfattare” eller på Ndios hemsida med en fyllig presentation). Veronique Tadjo är också representerad med en dikt i antologin ”Människosaker.”

Novellen ” En solig eftermiddag” har tidigare varit publicerad i tidskriften Karavan (2009/2) och ingår i novellsamlingen Kärlek x 21 (2010).

Chika Unigwe

Nigeriansk författare född 1974. Hon har bott i Belgien, med sin make och tre barn. Hon har en fil kand-examen i engelska språket och litteratur från University of Nigeria, Nsukka och en mastersexamen från Catholic University of Leuven, Belgien. Hon innehar även en doktorsexamen från University of Leiden, Nederländerna. Sedan 2013 bor hon i USA och utsågs 2016 till professor i kreativt skrivande vid Brown universitet på Rhode Island.
Hon skriver prosa, poesi, artiklar och läroböcker. 2003 vann hon BBC Short Story Competition för sin novell “Borrowed Smile”, Commonwealth Short Story Award för “Weathered Smiles” och Flemish literary prize för “De Smaak van Sneeuw”, hennes första novell skriven på holländska. ”The Secret”, en annan av hennes noveller, nominerades till 2004 Caine Prize. Hennes novell ”Dreams” var finalist till the Million Writers Best Online Fiction in 2005, och “Thinking of Angel” var nominerad till samma pris. Hennes ”Confetti, Glitter and Ash” blev trea i the 2005 Equiano Prize i skönlitteratur

Unigwes noveller har sänts på radio av BBC World Service, Radio Nigeria och andra radiostationer i samväldet. Hennes första roman, ”De Feniks” publicerades på holländska av Meulenhoff/Manteau september 2005; det är den första romanen skriven av en flamländsk författare med afrikanskt ursprung och den har även varit finalist till the Dutch Vrouw en Kultuur debuutprijs, den bästa kvinnliga författardebuten i Holland. Den har på engelska fått titeln On Black Sisters Street (2009) och är en roman om 4 kvinnor som kommer från Nigeria för att få del av Europas rikedomar. Olika bakgrund och vägar leder dem in i prostituitionsvärlden i Antwerpen. Den förenade länken är affärsmannen Dele i Lagos som handlar med kvinnor. En kvinna finner kärleken och beslutas sig för att lämna livet som handelsvara för män. Hon mördas på order av Dele. Mordet för de andra kvinnorna närmare och de delar sin livshistorier med varandra. Historier som bottnar i kärlek, fruktan, flykt men framför allt historier om den vidrige och osmaklige Dele som på olika sätt lockat/lurat in dem in i ett liv som de inte tänkt sig. Chika har intervjuat och samtalat med prostituerade kvinnor som ett underlag till romanen. Unigwe ger en röst till de som inte har en röst i samhället. Läs mer om en spännande författare.

På svenska finns ”Att äga lyckans hemlighet” i novellsamlingen
Kärlek x 21 (2010).

Yvonne Vera

Hon föddes i Zimbabwe 1964 och hon dog redan 2005. Hon doktorerade vid York University i Toronto och var i flera år chef för Nationalmuseet i Bulawayo, Zimbabwes näst största stad. Vera har tillfört något nytt i afrikansk skönlitteratur. Man imponeras av hennes språk, på en gång poetiskt och dynamiskt som kan förmedla en genomskinlig ömhet i de dystraste sammanhang. Under Tungan (Under the Tongue 1996, övers. Roy Isaksson 1999) är skriven på ett skimrande lyriskt språk som gräver sig ner i människans innersta djup och samtidigt svävar som en skimrande fjäril over vardagens trivialiteter. Det som berättas på ytan är endast en del av vardagens verklighet. Hela tiden finns ett undre skikt som låter sig anas om man ”lyssnar” uppmärksamt. Romanen handlar om en djupt personlig och skakande tragedi, som sakta kommer till ytan genom den unga Zhizhas tankar och samtal mellan henne, modern och mormodern. Översatta till svenska är även Flammande Fjäril och Jungfrur av Sten. Yvonne Vera tilldelades 2004  Svenska Penklubbens Tucholskypris.

Zoe Wicomb

Hon föddes i Sydafrika 1948  och har en lång författarkarriär bakom sig. Novellromanen Du kan inte gå vilse i Kapstaden kom 1988 på svenska ( You can´t get lost in Cape Town, 1987 övers. Maria Ortman 1988).
Berättelserna kan läsas fristående men hör ändå ihop. Huvudpersonen lämnade Sydafrika för att skaffa sig en egen utbildning som skulle ge henne den frihet och trygghet hon som färgad inte kan få i stitt hemland. Som vuxen kommer hon tillbaka och beger sig på en upptäcktsresa, där hon besöker släktingar och vänner och återupplever händelser från sin uppväxttid. Med bitterhet och besvikelse upptäcker hon att hon står utanför. Hon har förlorat sin egen kultur men har hon fått något i stället? Wicomb själv studerade konstvetenskap vid University of the Western Cape i Kapstaden. Efter studier och arbete i England återvände hon till Sydafrika och undervisar vid den engelska institutionen vid University of the Western Cape.

Yeshiwork Wondmeneh

Hon föddes i Etiopien 1958. Hon kom till Sverige i slutet på 70-talet då många välutbildade unga människor som anslutit sig till den underjordiska oppositionen tvingades fly landet. Hon har under lång tid arbetat som utredare åt Kommunalarbetarförbundet. När bergen andas (Ordfront 2002) är hennes debutroman. Boken är inte självbiografisk men författaren delar många av sina erfarenheter och känslor med huvudpersonen Sara. En familjetragedi har drivit henne på flykt från sitt hemland. Saras svårighet att hitta en plats och en mening i sitt eget liv går hand i hand med strävan efter att hitta sin plats i sitt nya hemland. I bagaget har hon svåra minnen hemifrån som hon inte kan göra sig fri ifrån. I äktenskapet med den äldre landsmannen blir hon beroende. Främlingskapet mellan dem växer till hon bryter sig loss och möter kärleken. Återigen rasar hannes tillvaro samman och hon flyr i panik. Wondemeneh skildrar hur en stor del invandrare lever i ett slags vakuum som andra klassens medborgare i det svenska samhället. Boken ger också en intressant inblick i delar av den moderna etiopiska historien och levnadsvillkoren i Debre Marcos där hon växer upp. Hennes svenska språk är färgrikt och poetiskt, hon beskriver ett Etiopien där dofterna av eucalyptusträd och nyrostat kaffe tävlar med varandra.

Till sidans topp